Jag och min fru bestämde oss i söndagsförmiddag att ta en söndagspromenad ute i skogen. Vi beslöt oss för att verkligen gå ute i skogen och inte utnyttja skogsvägarna eller några väl upptrampade stigar. Då detta skedde i Norra Roslagen där skogarna ofta består av blandskog och inte sällan med en hel del kärrmarker, så kunde vi inte gå raka vägen till det tilltänkta målet. Efter en tre kvarts promenad stanna vi till och plötsligt upptäckte jag en större svart (den såg svart ut i det ljusförhållande som rådde där) hönsfågel komma traskande. Det visade sig snare vara en spelgalen tjädertupp. Efter att jag hunnit göra några snabba bilder, så följde vi efter för att komma närmare för att få bättre fotomöjligheter. Fågeln stegade bort till en mossbeklädd stenhöjd och börja spela där. Den utstötte sitt gurglande läte och spatserade fram och tillbaka. Ibland burrade den upp sig lite extra och hoppade upp i luften. Vi höll oss på som minst ca 15 meters avstånd. Man vill ju inte komma i riktig närkontakt. När min fru gömde sig bakom en grövre granstam mellan de ögonblick hon fotograferade, så blev tjädertuppen något irriterad. Detta då han tappade den fulständiga kollen.
En vanlig skogstur i söndagsförmiddag kom att bli ett spännande möte med en denna spelgalna tjädertupp. Vi konstaterade i samband med att vi lämnade honom att vi hade haft ett spännande möte på ca en halv timme.
Första bilden.
Här står det klart att det är en tjäder och inte en orre.
Tjäderns upphetsning ökar allt eftersom tiden går.
Färgprakten är underbar.
Den där konstiga figuren därborta skall inte komma här och ……
Där borta bakom granen är en inkräktare till.