Vi har en tjädertupp som vi besökt och fotograferat under 3 år. Vi hoppades på ett 4 fjärde år i år. Med tanke på att våren startade tidigt bestämde vi att vi skulle besöka tjädermarkerna redan tidigt i april. Detta för att inte missa honom. Vi var där under 5 – 6 helger utan att i princip få kontakt med honom. Lördagen den 10 maj råkade vi skrämma upp honom några hundra meter ifrån området han brukar vara på och försvara sig mot inkräktare.
Jag började misströsta och var mer eller mindre inställd på att det inte skulle bli någon tjäderlek i år. I söndags (18/5) blev jag övertalad att göra ett försök till ( Jag var inte svårövertalad. En tur ut i skogen sitter sällan fel.). Vi packade fikakorg och kamera och begav oss av. När vi kom till tjäders revir sökte vi av området utan att hitta honom. Vi satte oss på en stenhäll och tog det lugnt och lyssnade på alla ljud i skogen. En hel del fågelkvitter hördes, men ingen tjäder.
Vi bestämde oss för att ta en annan väg hem. En väg som innebär att gå på ”kompassriktning” genom skogen och dess våtmarker. Vi blev stående med ca 10 meters avstånd mellan oss. Helt plötsligt sa min fru: Jag hör honom. Jag gick närmare henne och precis som jag kom fram pekade hon 10 till 15 meter framåt mot lite vegetation. Där började han gå lite fram och tillbaka.
Efter en stund så var helt upphetsad och framförde hela registret. Jag fotograferade under någon halvtimme innan vi bestämde oss för att han skulle få vara i lugn och ro. På vägen hem stannade vi och fikade och på långt håll studerade fiskgjuseparet.
Bild 1.
’
Bild 2.
Bild 3.
Bild 4.
Bild 5.
’
Bild 6.
Bild 7.
Bild 8.
