Förra helgen (2 – 3 februari) hade vi en fin vinterhelg uppe i N Roslagen. Det var perfekt vinterväder med några minusgrader och sol. Efter en skön eftermiddagspromenad på lördagen steg målen och beslut togs om att sätta väckarklockan på 06:45. Detta för att jag skulle hinna ta mig ner till Älvsnäs brygga i god tid innan solen skulle gå upp.
Klockan ringde och en inre kamp utspelades. Skall jag verkligen gå upp. Det är ju så varmt och skönt i sängen. Efter några minuter så är jag på benen och jag gjorde mig färdig för att ge mig ut. Förutsättningarna för fint ljus var bra med en blandning av moln och klar himmel.
På väg ner mot bryggan så ser jag att det är fint ljus nere vid bryggan. Direkt när jag kommer fram tar jag några bilder. Plötsligt försvann allt det fina ljuset och förbyttes till grått, grått…
Det var ett molnflak som passerade där solen skulle gå upp. Tittar på klockan och konstaterar att det är mellan 10 och 15 minuter kvar innan solen skall gå upp. Måtte bara molnet dra vidare. Efter en antal långa minuter så börjar jag skymta en strimma ljus i riktning mot där solen skall gå upp. Tidpunkten för soluppgången närmar sig. Det kan kanske bli lite trevligt ljus trots allt. Så plötsligt händer. Under några minuter så fullkomligt brinner både himmel och is. Jag låter kameran smattra som en kulspruta. Snabba beslut om intressanta kompositioner. Så helt plötsligt så är allt över. Jag packar ihop mina prylar och promenerar upprymd och lite frysen hem.
