Kalkbrottet och historian om en cementfabrik.

I mitt förra blogginlägg om kalkbrottet i Östra Sönnarslöv, om mitt eget förhållande till detta, utlovade jag ett nytt besök där och att skulle redogöra lite om historian.

På 1880-talet satte greve M.G. De la Gardie igång provbränning av kalk på sin egendom. Därifrån var inte steget långt till försök med cementtillverkning.

Under högkonjunkturen på slutet av 1890-talet uppkom ett lämpligt tillfälle för uppförande av en dylik fabrik. I maj 1898 bildades Maltesholms Cementaktiebolag. I december 1899 kunde tillverkningen påbörjas. Greven hade sålt 350 hektar kalk och lerfyndigheter till bolaget. År 1908 fullbordades en betydande utvidgning av fabriken. Kapaciteten höjdes till 300.000 fat. Samtidigt elektrifierades hela anläggningen.

År 1922 uppgick tillverkningen till 274.000 fat cement, varav ca 100.000 fat såldes till kunder i Sverige och resten exporterades. När fabriken gick som bäst var ca 300 personer anställda. De gick till arbetet från byarna runt om, för att sedan arbeta i 12 timmar innan det var dags att ge sig hemåt igen.

Från och med år 1918 övergick man till 3 skift.

Runt cementfabriken byggdes upp en omfattande infrastruktur.

Kalken bröts i ett kalkbrott en bit från fabriken. Kalken transporterades till fabriken med ett tåg. Loket hette hönan. Det fanns även ett lerbrott som låg en längre bit bort. Det låg dessutom i motsatsriktning till kalkbrottet, vilket innebar att man hade en separat järnväg dit. Det var ett mindre lok som trafikerade den banan. Det hette Kyllingen. Cementen fraktades på tåg till hamnen i Åhus för at fraktas visare till kunderna.

För att tillverka tunnor som cementen skulle förpackas i startades ett tunnbinderi. Det var ett 50-tal tunnbindare som utförde arbetet.

På fabriksområdet har det funnits en tegelfabrik sedan 1700-talet. Den lades ner ungefär samtidigt som cementfabriken startade.

Det genomfördes en sammanslagning av Maltestholms Cementfabrik och Cementbolaget. Verksamheten i Östra Sönnarslöv lades ner 1928 och all tillverkning flyttades till Limhamn. Dock behöll man varumärket Maltesholm under ett antal år. Varumärket hade hög status.

Nedläggningen fick stor betydelse för byn och omkringliggande byar. Verksamheten hade varit en stor arbetsgivare. Folk hade arbete även om arbetsvillkoren var svåra.

Bilderna nedan är från kalkbrottet. Byggnaderna är i stort sätt rivna.

 

Bild 1.

 

Bild 2.

 

Bild 3.

 

Bild 4.

 

Bild 5.

 

Bild 6.

 

Bild 7.

 

Bild 8.

 

Bild 9.

 

Bild 10.

 

 

Bild 11.

 

Bild 12.

1 tanke på “Kalkbrottet och historian om en cementfabrik.”

  1. Fina bilder, mycket god historik, Kenneth
    Utan vår historia blir vi fattiga!

    Själv läser jag Sara Lidmans serie om hur Jernbanan kom till f.n.!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.