Stenstatyerna på Påskön

Vid besöket på Påskön fick vi se och uppleva stenstatyerna och lära oss lite om dess historia. Påskön är känd för sina ca 1000 stenstatyer (moai). Statyer började skapas för mer än 1.000 år sedan och varje klan på ön byggde sina egna. Skapandet pågick in på 1700-talet. De första var relativt små och enkla. Efter hand som man blev mer kunniga blev de mer avancerade och större. De senaste gjorda statyerna hade hattar. Statyerna byggdes av sten från bergstoppen (vulkansida) Rano Raraku.

Hattarna gjordes av sten från ett annat berg. Hattarna har en rödaktig färg. De rullades till platsen där statyn skulle resas. Eftersom materialet var poröst fick man beräkna hur stor den skulle huggas ut, för att bli i rätt storlek när när den rullats till rätt plats.

De flesta statyerna står nära öns stränder och är vända innåt ön. De statyer som flyttades längs från platsen till uppställningsplatsen flyttades 18 km. Det finns lika teorier för hur statyerna flyttades, men hitentills är nog teorin som säger att de använde någon form av slädar den mest accepterade. Över huvud taget finns det många olika teorier om Påsköns historia. Vissa pekar åt helt skilda hålla.

Många statyer har fallit till marken. Detta tros har skett i samband med strider mellan stammarna (klanerna) på ön, men en sunami lär också ha slagit omkull en hel del statyer och i vissa fall spolat ut dem i havet.

Bild 1, Statyer som rasat från sin plattform

 

Bild 2. Staty som varit utlånad till Japan ett antal år, men nu är återlämnad.


 

Bild 3, statyer som är övergivna innan de placerats ut på sin plattform.

 

Bild 4.

 

Bild 5, staty som inte blivit färdig.

 

Bild 6, Utsikt från ”fabriken” till en av plattformarna.

 

Bild 7, en staty som den norske forskaren Thor Heyerdahl lett resningen av.


 

Bild 8, plattform med förhållandevis sentida statyer.

 

Bild 9, hattar som aldrig nått sin ”användare”.

pixelstats trackingpixel

Rapa Nui, Påskön

I slutet av oktober 2016 besökte jag Påskön under några dagar. Påskön är en ö som ligger ca 375 mil väster om Chiles kust. Ön tillhör Chile och har en befolkning på ca 5000 invånare. Merparten bor i huvudorten på ön, Hanga Roa, med ca 3300 invånare. Ön är till formen trekantig och är som längst ca 30 km.

Ön inrymmer 3 st vulkaner, en i varje hörn. På senare tid har har mycket få tecken på vulkanisk aktivitet registrerats.

Påskön har fått sitt namn att Jakob Roggeveen och hans besättning firade påskdagen den 5 april 1722 innan de klev i land.

I Hanga Roa hade många av trädgårdarna massor av blommor. Det finns även rätt många herrelösa hundar som springer runt i staden. Dessa har ”sammanträde” där de skäller varje kväll vid niotiden.

Bild 1, Huvudgatan i Hanga Roa


Bild 2.

 

Bild 3. Hotellet med trädgård.

 

Bild 4.


Bild 5.

 

Bild 6.

 

Bild 7, fiskare på väg iland efter morgonens fiske


 

Bild 8.

 

Bild 9. Uteplats på flygplatsen där vi satt och väntade på att få gå ombord på planet.

pixelstats trackingpixel

Jag och skogen

För mig är skogen som balsam på ett sår. Jag känner mig lugn och harmonisk när jag vistas i skogen. Jag kan tillbringa många timmar med att gå, stå och sitta i en vacker skog. Dessa bilder är från N Roslagen och är skapade ca 500 meter från vårt hus. Jag känner mig priviligerad.

Bild 1.

 

Bild 2.

 

Bild 3.

 

Bild 4.

 

Bild 5.

pixelstats trackingpixel

St Kilda Valborg 2015

År 2015 tillbringade vi Valborg på St Kilda. Vädret var helt fantastiskt, vilket innebar att vi kom iland och fick möjlighet att utforska ön.

St Kilda är en liten ögrupp som ligger 66 km väster om Yttre Hebriderna, Skottland. Ön var bebodd fram till 1930-talet, då brittiska regeringen tvångs förflyttade befolkningen. Anledningen var att sjukdomar gjorde att befolkningen bestod av några svaga åldringar som inte kunde försörja sig. I princip alla barn dog.

Försörjningen bestod av lamm och fågelägg och fågel. Nu bor en tillsyningsman där. Dessutom har försvaret en spaningsanläggning. Några forskare brukar också tillbringa tid där varje år. Bland annat studerar man fåren. De lämnades för att klara sig själva när ön avfolkades.

Bild 1 Ett par av fåren på St Kilda.

 

Bild 2.

 

Bild 3.

 

Bild 4.

 

Bild 5.

 

Bild 6.

 

Bild 7.

 

Bild 8.

 

Bild 9.

 

Bild 10, Fågelklippa

pixelstats trackingpixel

I had a dream – The Galápagos Islands

De flesta tänker på alla edemiska fåglar och djur som man kan få uppleva på nära håll när man säger Galapagos. Det gjorde även jag. Väl på plats fick jag uppleva att landskapet var också mycket intressant och varierat.

De 4 bilderna nedan har jag fått publicerat i det engelska e-magasinet OnLandscape (nr 134). OnLandscape är ett magasin med hög kvalite. Det gör att jag känner mig nöjd med att få bli publicerad ännu en gång. Förra gången var det 4 bilder från nationalparken N Kvill i Småland.

Här kommer den text somm publiceras tillsammans med bilderna. Tack Caroline för hjälpen med texten.

I had a dream – The Galápagos Islands

During the second half of the 1960s I saw a few 30 minutes TV programs on Swedish television. As I watched them a dream was born – a dream of someday being able to visit this archipelago myself. The dream became a reality in November 2016 after 18 months of planning – it was time for an adventure to South America with the Galápagos’ Islands as the highlight for me.

When we think about the Galápagos Islands we envision encounters with birds, sealion, iguanas, etc. Animals that aren’t shy or reserved which gives you the opportunity to get really close to them.  But when I finally got there I realized that the scenery was an equally good experience. November means drought season – on the volcanic islands – during which the landscape is characterized by trees and bushes that are withered and therefor appear to be dead. The use of this bare landscape when I created my images was really interesting.

Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

Bild 4.

pixelstats trackingpixel