Archive for maj 2014

Morgon i älgmarker

Efter en snötyngd första maj blev vädret under veckoslutet betydligt bättre. På lördagsmorgonen gick jag upp tidigt (klockan 4) för att ge mig ut i naturen med kameran. Det blev möte med tranor, småfåglar, rådjur samt ett par älgar. Nedan ser ni några bilder i svart/vit på dessa ståtliga djur.

Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

Bild 4.

I tjäderskogen

Vi har en tjädertupp som vi besökt och fotograferat under 3 år. Vi hoppades på ett 4 fjärde år i år. Med tanke på att våren startade tidigt bestämde vi att vi skulle besöka tjädermarkerna redan tidigt i april. Detta för att inte missa honom. Vi var där under 5 – 6 helger utan att i princip få kontakt med honom. Lördagen den 10 maj råkade vi skrämma upp honom några hundra meter ifrån området han brukar vara på och försvara sig mot inkräktare.

Jag började misströsta och var mer eller mindre inställd på att det inte skulle bli någon tjäderlek i år. I söndags (18/5) blev jag övertalad att göra ett försök till ( Jag var inte svårövertalad. En tur ut i skogen sitter sällan fel.). Vi packade fikakorg och kamera och begav oss av. När vi kom till tjäders revir sökte vi av området utan att hitta honom. Vi satte oss på en stenhäll och tog det lugnt och lyssnade på alla ljud i skogen. En hel del fågelkvitter hördes, men ingen tjäder.

Vi bestämde oss för att ta en annan väg hem. En väg som innebär att gå på ”kompassriktning” genom skogen och dess våtmarker. Vi blev stående med ca 10 meters avstånd mellan oss. Helt plötsligt sa min fru: Jag hör honom. Jag gick närmare henne och precis som jag kom fram pekade hon 10 till 15 meter framåt mot lite vegetation. Där började han gå lite fram och tillbaka.

Efter en stund så var helt upphetsad och framförde hela registret. Jag fotograferade under någon halvtimme innan vi bestämde oss för att han skulle få vara i lugn och ro. På vägen hem stannade vi och fikade och på långt håll studerade fiskgjuseparet.

Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

Bild 4.

Bild 5.


Bild 6.

Bild 7.

Bild 8.

Älgrumpa ledde till örnmöte

En eftermiddag i början av mars var jag ute i naturen och vandrade. Jag gick först till min utsiktspunkt för att kontrollera om fiskgjuseparet återvänt från sitt viteruppehälle. Det hade de inte, men det var lika så bra. Vi hade framför allt kalla nätter, men även på dagarna var det inte speciellt varmt, så det var inte lämpligt att lägga ägg och ruva.

Bestämde mig för att trots all kvarvarande snö att gå den knöliga skogsvägen. Efter en stund upptäcker jag en älgrumpa försvinna bakom låga träd och buskar. Det måste jag undersöka. Några älgbilder skulle inte sitta helt fel. För att ta mig över till ungskopgen måste jag passera ett väl vattenfyllt dike. När diket var passerat så tar jag mig fram till platsen där jag såg älgen försvinna bakom buskarna. Älgen är borta men jag ser spår efter den i snön.

Efter att följt spåren en bit konstaterar jag att älgen är försvunnen. Det blev alltså inga älgbilder denna gång. Jag går bort till en lite öppnare plats och ställer mig där för att spana om det finns något annat intressant. Står där några minuter och konstaterar att allt var lugnt och stilla. Det verkar inte hända något spännande, visst lugnet i naturen är mycket njutbart, men kylan gör att jag bestämmer mig för att gå tillbaka till vägen.

När jag vänder mig om ser jag något röra sig på himlen. Är det inte en rovfågel som på låg höjd flyger rakt mot mig? Jo det är det och inte vilken rovfågel som helst. Det är en örn som med bestämda vingslag fortsatt flyger rakt mot mig. Har den inte upptäckt mig? Rovfåglar och i synnerhet örnar upptäcker normalt oss människor långt innan vi upptäcker dem.

Örnen fortsätter flyga rakt mot mig och jag tar kameran, som oftast är med på mina vandringar, och börjar fotografera den. Att jag riktar kameran mot den verkar inte beröra den. Först när örnen är 50 – 75 meter ifrån mig regerar den och gör några akrobatiska flygövningar för att inte fortsätta rakt över mig.

Jag blev nöjd, även om jag blev lite irriterad över att jag hade en gammal kamera med mig då min ordinarie var på service, över att få några trevliga bilder. Anledningen till att det dröjde så länge innan den reagerade på att jag stod där var troligen att den hade något mycket mer spännande i sikte som jag aldrig såg.

 Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

Bild 4.

Bild 5.

Första maj!

Vi vaknade och gick upp vid halv åtta tiden torsdagen (1:a maj). Vi befann oss i N Roslagen. När vi tittade ut kunde vi konstatera att vi hade fått drygt 1 dm blötsnö under natten. Snön låg kvar i drygt i ett och ett halvt dygn till. Situationen kändes lite bisarr när man promenerade i snön och såg alla blommorna stå där, vitsippor, gullvivor som orkidéer Adam&Eva. Fåglarna verkade vara mycket nöjda med att jag försåg dem med solrosfrö i en matare.

 

 Bild 1. En mycket blöt och förmodligen kall ekorre.

Bild 2. En ledsen vitsippa.

Bild 3. Adam&Eva i snö.

Bild 4. Vit variant av Adam&Eva

Bild 5. Garanterat fritt från badgäster!